Att ta steget

Det svåraste med att kämpa massa med sig själv är inte att erkänna det hela, iallafall inte för mig. Det svåraste, enligt mig, är att sen gå på nästa steg. Att försöka må bra. För jag tror jag är så rädd för att må sämre igen så då är det lättare att hela tiden stå kvar och trampa på steg ett och inte komma någon vart.

Det jag borde göra är att försöka. Kämpa. "Faller" jag, så, fine, tråkigt, men det är bara att kämpa sig upp igen. Tillslut går det nog, hoppas jag!