Självberöm

Har du någon gång känt känslan av att ingen förstår dig? Av att du är ensammast i hela denna stora värld? Att du inombords skriker och skriker men ingen tycks höra dig? Eller tröttheten på alla falska människor runt omkring dig?

Jag antar att du svarar ja på minst en utav dessa.

Jag tycker synd om dig. Jag tycker synd om mig. Jag tycker synd om oss alla som behöver ha dessa känslor i kroppen. Men samtidigt så får vi inte drunkna ner här.

Vi alltid kanske inte får den uppskattningen som vi behöver. Folk som ger än en kram och säger "Vad bra du är" eller "Du duger som du är". Men berömmer vi oss själva då? Ger du dig själv beröm? Jadu, en liten tankeställare där va?

Idag, efter att jag varit ute på min joggingtur klappade jag mig själv på benet och sa "Fan Pernilla, grymt gjort. Skitbra".

& vet ni... Det gjorde min kväll lite bättre.