Tonåring

Jag gillar inte det här med att vara tonåring. Det är inte min grej. Att man minsann ska komma hemsmygandes halv fem på morgonen efter en meningslös kväll på stan som ändå ska överdrivas och skrivas som att man var fullast av alla (trots att man endast druckit några klunkar cider, men det glömmer vi). Och alla storhelger, så som nyår, valborg, midsommar... Förväntningarna är enorma, medan vi alla innerst inne bara vill vara små och få bära en blomkrans runt huvudet och dansa grod-dansen runt stången tillsammans med farmor i ena handen och kusinen i den andra. Kanske pratar jag bara för mig själv? Ja, vad vet jag.

Och sen allt detta fejk. Överallt. Fejkade leenden. Fejkade relationer. Fejk i massor! Att inte alla bara börjar inse att vi inte mår bra. Ingen mår bra. Alla har en trasig bit i själen. Men varenda jäkel bygger på masken och låtsas. Det blir allt vanligare med att ungdomar skär sig, super sig redlöst berusade, slåss. Och vad beror det på? Ett rop efter hjälp. De mår inte bra. Du mår inte bra. Jag mår inte bra. Men visst, kom du hit och låtsas att du mår utmärkt. Gör det. Men jag tror dig inte...