innan jag slockar så måste jag få låta en kombination av hjärta och hjärna rinna ut ur fingerspetsarna, ner på tangentbordet och fastna på datorskärmen.
hela den här veckan har också varit sådär trassligt upp och ner. allting är så gungigt här just nu. vi gråter ut mot varandras axlar, vi spottar ut känslor, agerar psykologer åt varandra, träffas, skiljs åt.
jag har tänkttänkttänktänkt, hela veckan. veckan, som bara har varit ofokuserad och förvirrad. jag har tänkt, pratat och återigen tänkt. har gått omkring och varit känslomässig och djup på heltid. och egentligen känns det inte som att det har löst något, utan snarare bara gjort det hela mer komplicerat.
- en stor suck.
lördag 8 november 2008
a lonely friday
Skriven av Pernilla Hellqvist kl. 01:19
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Snygg sida!
Vad är det som är trassligt? Vad är det du tänker på?
Varför är ni psykologer åt varann?
Om ni känner hemlängtan, oro och är förrvirrade kanske det vore bra att ta upp det på en lektion i skolan så att alla får chansen att prata ut! Ingen av er klarar just nu av att vara den starke och att aggera psykolog åt den andra, för att dom flesta av er känner oro. Hur ska man kunna hjälpa varann när man inte först och främst kan hjälpa sig själv? Ta tag i det i helklass! Ni är där för att plugga, skapa upplevelser och lära er anpassa till den spanska kulturen. Ni har många utmaningar och då är det viktigt att skolan engagerar sig i att vara ett bra stöd till alla hinder/ känslor som ni möter på vägen!
Ta tag i era lärare på måndag!
Bara 39 dagar kvar...Puss mor
Skicka en kommentar