Ytterligare än ny dag. Dagarna går snabbt. Samtidigt så långsamt. Fick veta att det är 42 dagar kvar innan jag kommer hem. Jag vet inte om jag vill att dessa 42 dagar ska ha gått nu. Jag vill bara ha ett aktivt liv igen! Åh vad det här är segt. Om jag inte hade haft träningen, då hade jag säkert varit här i huset hela tiden. Jag försöker göra saker, men jag hittar inget som riktigt passar mig. Det är inte lätt ibland. Ikväll ska jag iallafall på bio med Karro och Carro. Känns kul! vi ska träffas om två timmar, vid Plaza Progreso och ta bussen till Porto Pi!
Jättekul förresten, för Teresa frågade mig om jag ville bjuda hit klassen nästa vecka så att vi skulle bjuda på massa kakor och annat gott. Hon ville lära känna dem lite sa hon. Jättekul! Så, klassen, nu vet ni det, någon dag nästa vecka ska ni hit! :)
Idag har jag iallafall varit och tränat och därefter hjälpt Gisela (hushållerskan) lagat mat. Trodde aldrig det om mig själv, men jag åt tonfisk och typ kikärtor till lunch, (pasta och grönsaker till såklart), men ändå. Jag har aldrig tyckt om tonfisk. Framsteg, framsteg!
Just nu chattar jag med Agnes. Blev lite arg nyss när hon klagade på att det var så grått och tråkigt väder på Gotland. Jag hade gärna varit på Gotland och haft en sådan dag idag. Då man drar på sig myskläder, raggstrumpor, fixar god lunch, tar en långpromenad i höstvädret och därefter bäddar ner sig med en kartong vindruvor och mjölkchoklad under täcket och ser en film! Njut av det ni har säger jag bara!
Nej nu ska jag fortsätta äta mina nötter. Köpte supergoda nötter igår, vet inte riktigt vad vi i Sverige kallar dom, men här heter det pipas! Superdupergoda! Plugga ska jag förresten också göra! Vi hörs.
Förresten, jag saknar era kommentarer. Kom igen!
onsdag 5 november 2008
When I fall
Skriven av Pernilla Hellqvist kl. 14:59
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Vad kul att du skall få bjuda hem din klass!:) Ett jätte bra intiativ, tycker jag.
Ja vi ska inte klaga och det gäller oss alla! Oavsett vart vi än befinner oss i världen, ska vi lära oss att uppskatta det vi har hemma.(för oss som har ett hem)
Vi som är hemma skall lära oss att njuta av våra liv, för det kan sluta snabbt och ack va vi skulle ångra oss för att vi inte uppskattade det vi hade!
Vi svenskar framförallt är så otacksamma eller? (Vet ej hur det är i Spanien.)Vi vill alltid ha mera och är aldrig nöjda med det vi har! That's it!
Stumpan..42 dagar går ganska snabbt:( Vi längtar efter dig lika mycket som du längtar efter allt här hemma!:)Det ska bli sååå skönt när du kommer hem, höra din 'dunkande' musik från ditt rum, se dig ligga och slappa på sängen och veta att du finns här hemma! Det är så mycket som saknas här hemma när du inte är här hos oss...
Vi älskar dig och saknar dig...
i morgon är det bara 41 dagar kvar...
Puss Mamma
Skicka en kommentar